Stop the dancing!

Ner med allt! Martin Stenmarck har med sin "melodi" (om sådan fanns) Las Vegas "vunnit" den svenska melodifestivalen 2005. Man skäms över att inte vara norsk. Detta är ett horribelt, upprörande slag mot alla samhällets normer och regler. I rest my case.

And then... Det kommer dagar då världens centrum Östersund täcks av vattenmolekyler i fin ordning, så kallad snö. Vid sådana tillfällen, något dussin om året, brukar Nisse lille bege sig ut i det fria och skyffla och stånka. Så även i dag, sedan de gångna dygnens nedfallna snö i natt har yrt omkring i alla vrår där traktorer och plogbilar inte tar sig förbi och fram. Jag riktade in mig på att skotta ute på parkeringsytan utanför vårt hus. Traktorerna brukar ha svårt att komma åt där - bland annat hittade jag en yta som inte skottats på hela vintern.

Efter att ha skottat i någon timme, med hundratals kilo snö på mitt samvete, kommer en liten pigg bil farande. I god fart svänger den tvärt in mellan två garagebyggnader, genom en trång passage. Den kör raskt ner för backen, på gångvägen, in på gården. Med betydande risk för att mötas av - och eventuellt meja ner - mötande fotgängare tycker jag att den manövern var oerhört onödig. Ett alternativ vore trots allt att i stället välja bilvägen och passera bommen, för att på ett tillåtet sätt nå åtgång till innergården. (Något som den pigge bilföraren förresten också gjorde på väg tillbaka.)

Då suckar jag tungt, och undrar varifrån folk får tankarna som säger att

jag borde nog köra ner på gångvägen här, över den där drivsnön och försöka klämma mig igenom mellan garagen

eftersom de flesta med ens en avlägsen kännedom om området vet att det finns tre särskilt anpassade vägbommar i direkt anslutning till gården, färdiga att användas när som helst. Välplogade vägar finnes även. So why the hell make it more difficult than it already is?!

Folk är imbecilla. Så tänker jag i bland. Jag hade trott att detta var dagens lågvattenmärke - ingen kan väl vara mindre rationell än den äventyrlige föraren av den lilla pigga bilen? Jodå, skulle det visa sig.

Jag skottade alltså ett gäng parkeringsplatser, av tio stycken hade jag klarat av åtta och på den nionde hade jag lämnat en hög kvar, som jag skulle ta sist av allt. På den tionde platsen stod en bil, men alla andra platser - varav fem med motorvärmare - var alltså lediga. Döm om min förvåning när så en bil kommer insvängandes på parkeringsytan. Föraren ser ut att tveka lite, men kör sen långsamt och försiktigt in på en plats. Mitt i, med flera lediga platser till såväl höger som vänster om sig.

Hon - yes, it's a woman - ställer sig på den enda av de nio icke upptagna parkeringsplatserna som inte är skottad. När bilens front kör in i snöhögen puffar det till, och under den främre halvan av underredet skrapas och packas snön. Bilen står en stund på tomgång, innan den stängs av och kvinnan kliver ur för att stoppa i motorvärmarkabeln. Till synes helt omedveten om att hon ställt sin bil rakt på den enda snöhögen på många meter omkring. Tror hon kanske på ödet, att den platsen var förutbestämd för just den bilen i dag? Eller ville hon åt just den elstolpen? I så fall kunde hon ha parkerat på den skottade platsen bredvid... Ja, se fruntimmer.

Chockad och i full färd med att tänka efter om det ändå inte stod "Alla sinnesslöas dag" i almanackan säger jag inget till kvinnan. Hon trycker i kontakten och ställer in tiden i motorvärmarstolpen - och försvinner in i den trånga passagen mellan garagebyggnaderna. Vad har det tagit åt folk med bil, egentligen?

Blir man en tjockskalle som bilförare? Nej, det tror jag inte. I så fall skulle inte världen ha en miljon dödsoffer i trafiken varje år. Åh, vänta. Jäklar också, det har den. Shit happens.

Men dagens fullkomliga bottennapp var inte de bägge tappra medaljkämpande bilisterna. Nej, vinnare av dagens enfaldighetspris går till "vinnaren" av SVT:s odemokratiska melodifestival. Vid programmets början sa jag klart och tydligt, när det var dags för bidrag nummer ett att uppträda:

Den här låten vinner inte. Den här låten kan inte vinna. Den har inte det tempo och den känsla som krävs för att vinna.

När det senare stod klart att SVT:s fördömda jury (Allah och hans änglar ska förbanna dem och döma dem till ett liv i djävulsk eld och ett outhärdligt lidande) hade valt just detta första bidrag, Martin Stenmarcks vidriga Las Vegas, lugnade jag mig med att säga:

Men det här löser folket. Folket vill inte ha Martin i Kiev, de vill ha Nanne. Nanne tar hem det här, för så har folket röstat.

Och så räcker inte folkets röst fram?! Vi (alltså jag) i den schlageroinsatta världen säger enhälligt att här går skam på torra land. Pappa ville trots mitt motstånd att familjen skulle rösta på Nanne, och alldeles uppenbart borde man ha gjort det. Nu får jag sitta och kasta ruttna vegetabilier på teveskärmen senare i vår i stället. Tack för den, forbanne Stenmarck...!