Använd din begåvning - välj rätt språk

På väg hem från skolan i dag mötte jag ett gäng flickor, de såg ut att vara unga gymnasiestuderande. Jag ser ut som ett mumintroll med mina udda kläder, så vad som hände kanske inte är så märkligt ur ett rent kulturellt perspektiv. En av dem tilltalade mig på finlandssvenska och sa "Hej där, lilla du." - på det där lite melankoliska, finlandssvenska sättet. Som av en reflex svarar jag givetvis tillbaka: "Hej du." på samma finlandssvenska sätt.

När de passerat kunde jag höra kommentarerna. Ojdå, vad dyster han lät...!

JA! Finlandssvenska låter dystert. Om vi gör ett lätt experiment, kan vi urskilja lite roliga saker i våra nordiska språk (sett ur svensk, etnocentrisk synvinkel, förstås). Jag säger

Oj, nu är jag förbannad!

på svenska. Jag låter betoningen falla på nu och på förbannad. Men tar vi samma

Oj, nu är jag förbannad!

på norska i stället, så tar betoningen möjligen kraft vid oj, men framför allt stegrar sig betoningen, mot meningens slut. Så här där det i stället förbannad som får all betoning - något som ger den här meningen en ytterst komisk karaktär.

Oj, nu är jag förbannad!

blir på finsksvenska (big difference...) betonat nästan helt åt nu, då meningen tvärtemot norskans stegring mot slutet i stället ebbar ut.

Detta var en oprofessionell och inkomplett genomgång. Men det blir hemskt kul att pröva den där modellen på olika former av meningar - utspel, frågor och argumenterande, längre meningar. Vad jag vill ha sagt är det här:

Om du vill säga någonting som du vill ska ge upphov till glad respons - använd norskt eller möjligen svenskt uttal, men låt det sverigefinska uttalet vila till ett tråkigare tillfälle!