Formulera mera gôtt mos!

Socialdemokratin har uppenbarligen gått i baklås. Varje dag märker jag hur jag - trots att jag medvetet kväser alla eventuella upprorskänslor - blir mer och mer förbannad på sossarna.

Det kan handla om debatter som den jag var med i på Primrose i går. Där säger sossen (som precis som de andra är noggrann med att påpeka att han naturligtvis är "partist"*, vilket jag själv inte alls är) att:

Nu tar vi och går på borgarna, va?

Följt av en förklaring om att

egentligen är vi i ungdomsförbunden överens om jämställdhetsfrågorna, men det är bra att vi diskuterar.

En sådan gång får man lust att skälla ut mänskan, men det känns orättvist att ge sig på fotfolket. För den eskapism och den brist på initiativ- och konfliktperspektivförmåga som skapas inom sossefamiljen kommer uppifrån. Det handlar om medveten handling från ledningens osynliga hand. Se till så ingen ifrågasätter samhällsordningen på riktigt - låt dem skrapa på ytorna i stället.

Det kan också handla om statsråden, de där läskiga varelserna som kan gå en på nerverna med sina falska och ibland inte ens socialdemokratiska uttalanden om allt från apatiska flyktingbarn till tillväxt. Varför ska till exempel sysselsättning föregås av tillväxt, när blev det socialdemokrati?

Jag kan inte hjälpa att känna skadeglädje när sossarna står under massivt bombardemang i medierna nu. Det är åtminstone tre tunga kampanjer som rullar med full kraft emot dem, med skandaler i facket, i ungdomsförbundet, i regeringen, i statsapparaten - man, they're all over. För så sant som det är sagt är sossarna att likställa med makten. En makt som nu för tiden förvaltar i stället för att utföra och utvidga den uppgift och det mandat folket har gett dem. När politik börjar handla om att "slå ut borgarna i debatten" eller förklara varför inpyrda myndighetsstrukturer måste gå före människovärde, i stället för att försvara sina väljares intressen, blir jag förbannad. Oavsett om det gäller sossar eller moderater vid makten.

Men en sak intresserar mig mer än vanligt just nu. Till och från i mediebruset kommer journalistik som vill säga mer än vad alla andra redan säger. Här hör man om "vissa andra" ungdomsförbund som har rejäla stormar internt. Som exempelvis KDU. Tydligen har ordförandestriden i KDU på senare tid gått mycket hett till - även där med medlemsfiffel och smygande bakom ryggar som resultat. Inom Muf sägs spritfester vara ett av flera kontroversiella lockbeten för nya, unga (minderåriga) medlemmar.

Ett problem med dessa rapporteringar är att de försvinner likt en droppe i floden, mitt bland alla artiklar om SSU-kampanjens nästa scoop. Där problem inom SSU kavlas ut till långa kampanjer, blir problem inom borgerliga förbund notiser i tidningarna.

I år är det uppladdningsår inför valåret 2006. Jag ska inte vara lika förvaltarskapsmässig eller elitistiskt karriärspolitisk som vissa SSU:are är, men jag vill ändå påpeka detta: 2005 blir vårt år, det år då Ung Vänster Jämtland växer i antal aktiva medlemmar och i synlighet. Vi och våra medlemmar har tystats nog nu, det är dags att slå tillbaka och föra det politiska debattklimatet åter till en schysst nivå. Ingen Lissabonstrategi, utan en norrländskt socialistisk filurarplan!

Mer aktivism, mer initiativ, mer show!

*Varför ska man vara "partist" (medlem i ungdomsförbundets moderparti)? Jag är inte medlem, och kommer inte under överskådlig tid framöver att bli medlem, i vänsterpartiet. För mig är Ung Vänster sig selv nok - jag vill inte ha något partimedlemskap.