Ett par hektogram kakao.

Förenta staterna, under den karismatiske kronprins Bush, har beslutat sig för att sälja stridsflygplanet F-16 till Kuba. Många ser beslutet att exportera några av världens mest avancerade och destruktiva flygmaskiner till ett odemokratiskt land som Kuba som ett problem.

Bedömare ser med skepsis på utvecklingen av den generösa amerikanska exportpolitiken. Man påminner om att det är märkligt att ”Home of The Free, Land of The Brave” nu väljer att sälja avancerade flygplan till detta förtryckande land. Kuba besitter massförstörelsevapen och ligger i fejd med flera grannländer. En militarisering med amerikansk hjälp är knappast önskvärd på längre sikt, även om bra relationer kan vara bra på kort sikt.

För femton år sedan avbröt Förenta staterna sin vapenexport till Kuba, eftersom man såg de kubanska planerna på framställning av massförstörelsevapen som oroande. I dag verkar dock sådana tongångar inte spela någon större roll. Tvärtom innebär den amerikanska exporten av F-16 att närvaron av kubanska massförstörelsevapen nu erkänns officiellt.

Anledningen till flygplansförsäljningen är att Förenta staterna vill tacka den kubanska regimen för hjälpen i kampen mot terrorismen. Fidel Castro har visat sig vara en mycket god vän av friheten, även om han själv råkar vara en militär som blivit president genom en kupp.

Oron för att Kuba med sina nya, massiva flygplansskvadroner ska hota världsfreden väljer Förenta staterna att dämpa genom att även erbjuda vapenförsäljning till Kubas ärkerival Colombia. Genom att förse colombianerna med vapensystem i samma klass som de som nu säljs till Kuba hoppas Förenta staterna få bättre relationer till de båda viktiga latinamerikanska staterna och samtidigt behålla den militära balansen i regionen.

Nej… Nej, naturligtvis har Bush inte fått en så allvarlig hjärnblödning att han godkänner vapenförsäljning till självaste Kuba. Kuba är ju kommunistiskt. Men om man översätter lite, stämmer det med dagsläget: Kuba = Pakistan, Colombia = Indien, Fidel Castro = Pervez Musharraf.

Vad det här handlar om är en skum strategi i kampen för stabilitet i Mellanöstern och Central- och Sydasien. Landet som Förenta staterna ska exportera F-16 till är inte Kuba, utan Pakistan. Men även Pakistan har en militärdiktator, och även i Pakistan utförs horribla övergrepp mot de mänskliga rättigheterna. Pakistans president Pervez Musharraf har också kärnvapen. Det allvarliga i den amerikanska vapenförsäljningen är alltså inte bara att man militariserar diktaturer, utan att man även godkänner ännu en diktators innehav av massförstörelsevapen.

Som diktatur betraktat är säkert Pakistan ett snällt exempel (jämför exempelvis med Nordkorea, där Den Älskade Ledaren just har sänkt stadsbornas matransoner till 250 gram ris om dagen, hälften av minimum för rekommenderat dagligt intag) men knappast någonting för Bush att skryta med. Jag ogillar den Rumsfeldska strategin att acceptera och understödja de mest skumma metoder så länge de ”bekämpar terrorism”.

Exemplen på vilka som får stöd av Bush i kampen mot terror och knarkhandel är avskräckande, i alla fall om man tittar historiskt på hur rörelser som al-Qaida har skapats…

Gerillor, paramilitära förband och tveksamma arméer som den filippinska får rejält med stöd av Pentagon för att bedriva sin amerikanskvänliga kamp. Lite på samma sätt som CIA-skapade al-Qaida för tjugo år sedan bekämpade kommunism och knarkhandel, eller som Pentagon-stödde Suhartos terrorregim fick hjälp av dåvarande amerikanska administrationer att göra detsamma.

Bush är en knäpp frihetskämpe. De regimer som erhåller stöd av olika slag från Washington är inte sällan duktiga på att sätta förtryck och brott mot mänskligheten i system. Vi har förut sett många exempel från länder, där amerikansk inblandning har lett till decennier av förtryck och sjuka ledares bisarra personligheter (Saddam, mulla Omar, Papa Doc, etcetera). Bush har sagt i intervjuer att han beklagar Förenta staternas agerande förr i tiden, och att det sättet att tänka på inte längre uppmuntras. Men taktiken har knappast försvunnit.

I varje land där Förenta staterna griper in, uppstår grupper som ska föra den amerikanska administrationens kamp. Det kan handla om paramilitärerna i Haiti, tokmullorna i Afghanistan eller Pinochets statsdirigentsällskap i Chile. Gemensamt för all amerikansk intervention är att den – vid sidan av störtandet av ”kommunisterna” eller ”skurkarna”, såklart – skapar odemokratiska och oschyssta politiska grupper, som riskerar att kasta in de utsatta länderna i fullständigt kaos. Som exempelvis Haiti eller Afghanistan, efter de amerikanska interventionerna där.

Vad jag vill, vid sidan av att Nato och Förenta staterna lägger ner sina militära strävanden, är att alla länders ledare allvarligt borde tänka sig för innan de agerar i andra länders interna frågor. Om man skapar gerillor eller militära, politiska eller ekonomiska grupper endast med grund i sitt stöd från Washington, så skapar man problem för framtiden.

Det är en tråkig situation vi har när Bush vägrar låta länder som Kuba utvecklas i demokratisk riktning, men samtidigt gärna strör stöd över pervon som pakistanske Musharraf. Icke att förglömma Irak, där flera av terrorgrupperna med stor sannolikhet har kopplingar till amerikansk underrättelsetjänst.

Kamp för socialism, minst en gång om dagen!