Mer åt de mätta

Dagens Nyheter har låtit granska några av de största svenska företagen och dess omsättning och vinster. I en tabell har DN ritat upp 17 svenska företags försäljning första halvåren i fjol och i år, samt vinsterna under samma perioder. I år ligger dessa företags totala försäljningssiffror på drygt 800 miljarder. Vinsterna uppgår till mer än 100 miljarder kronor. För sjutton företag. På sex månader. Lite över 6 000 kronor per sekund på plussidan för dessa näringslivets stora spelare. Och DN räknar inte ens med storbanker som Nordea, Föreningssparbanken och Handelsbanken (alla med mångmiljardvinster varje kvartal), eller storfräsare i stil med Telia.

Sverige är ett ofantligt "rikt land", om man nu kan använda det uttrycket. Våra stora företag gör anmärkningsvärda, ja, nästan absurda vinster, medan massarbetslöshet och social nedrustning är verklighet för en hel generation. För mig och för många andra födda på 80-talet är det ganska tufft att möta den rubbade värld vi lever i i dag. Lite cyniskt kan man säga att de rika gör sig själva rikare genom att dumpa ballast i form av "välbetald" personal - oss.

Vi påminns också nästan dagligen om att detta är oundvikligt, positivt och att vi måste röja undan de hinder för den renodlade fria marknaden (kollektivavtal, skatter, lagar och regler) som finns kvar. Vi påminns om att "inåtvända politiska krafter", alltså att med hjälp av parlamentarisk demokrati låta valda representanter styra samhällets övergripande utveckling, tillhör det förgångna och är dömt att misslyckas.

Egentligen säger näringslivets opinionsbildare och ledare ingenting annat än att de vill ha mer makt, på politikernas bekostnad. Visserligen är jag ingen vän av korrumperade sossepolitiker, men nog låter jag hellre en Göran Persson som lyder under riksdagen styra landet, än Michael Treschow som lyder under aktiekapitalet.

Under dagarna på Yran är det flera som kommit fram och ifrågasatt vänsterpolitik ur rent praktisk synpunkt. "Är det verkligen bra att stödja såna som Göran Persson, Gudrun Schyman och Ireen von Wachenfeldt, att låta leka arbetare, bödel och kapitalist allt på samma gång?" Ja, den som kunde svara på det utan att bli filosofisk eller retorisk... Jag svarar så svävande och allomfattande jag kan. Men i grunden får man också se det lite principiellt och svartvitt. Ska vi låta aktiekurser vara det som styr samhället? En av killarna jag frågade ansåg det, och den åsikten behöll han.

Vårt samhälle står under befäl av människor och organisationer som är synnerligen skrämmande. Svenskt Näringsliv och de ideologer som ligger näringslivet nära är oftast fullkomligt skogstokiga i sina visioner om Sverige och världen. Den närmast fascistiska värld - styrd av kapitaltransaktioner - som är den yttersta konsekvensen av "fri handel", är demokratins fiende.

SVT sände en högintressant dokumentär i kväll (tagen direkt från BBC:s "Storyville") om den amerikanska krigsmakten. Man gick där på ett metodiskt och dramatiskt sätt igenom på vilka olika sätt militärindustrin och folk i landets politiska ledning korrumperas och bildar maffialiknande kamratklubbar för att belöna varandra med lönsamma kontrakt. Det är en bild av ett land där kriget är en motor och där hela världen används som spelplan för Washingtons cyniska marknadsstrategi. På ett skrämmande sätt visar dokumentären hur viktig staten är för näringslivet, och näringslivet för staten.

Nyliberalernas vision om en värld där staten ombesörjer polis och militär, där allt annat sköts "av fri vilja" blir just en värld där den som är rik utnyttjar den rikedomen på obehagliga sätt. I det samhälle där en "fri marknad" råder inom alla samhällets sektorer får vi diskriminerande, repressiva och antidemokratiska mekanismer som arbetarrörelse och enskilda har bekämpat sedan feodalismens dagar.

Men jag måste ändå få göra reklam för Ragnars blogg. Vi gick på samma skola i fyra år och har haft en hel del diskussioner. Kanske fortsätter vi nu när vi bägge bloggar.