Katrina is the shit

Stora, dumma stormen (syftar namnet till "Katrina and the Waves"?) har drabbat stora, dumma supermakten. Som tur är kan The Empire handskas med katastrofer med samma briljans som dåvarande Sovjetunionen gjorde.

Jag fick via mail tips om ett uttalande från en topptjänsteman vid kuwaitiska "sanningsministeriet" för "gåvor och islamska ärenden". Chefen för ministeriets forskningsavdelning, Muhammad Yousef Al-Mlaifi, publicerar en milt sagt kontroversiell kommentar till orkanen Katrinas härjningar. I en artikel i en av Kuwaits viktigare tidningar, med rubriktexten "Terroristen Katrina är en av Guds soldater..." uppmanar han oss att tänka på vad muslimsk sed säger om sådant som drabbar de otrogna. Med ett stort mått av ironi visar han att Gud nu straffar Amerika på grund av att dess ledare inte är rättrogna, och på grund av landets utrikespolitik.

Min mors kommentar i mailet:

Såg nyheterna och gläds i mitt hjärta åt att Bush inför hela världen visat att han är mer korkad och trögfattad än Laila Freivalds, och att USA verkligen visat vilket underbart land det är. Efter tsunamin hjälptes alla drabbade åt så gott de kunde. Efter Katrina stjäl och plundrar folk så gott de kan, även från varann. Och myndigheterna svarar med att sätta in militär "som är tränade att döda. Och jag förväntar mig att de gör det också om det behövs" som guvernörstanten eller vem fan det var sa. Det är fint att världens rikaste land lämnar sina mest utsatta medborgare åt sitt öde när en naturkatastrof som var känd långt i förväg drabbar dem, och ännu finare att de hotar att döda de mest desperata drabbade.

För första gången på länge håller jag med Muhammad Yousef Al-Mlaifi, en kille jag i vanliga fall inte delar så många åsikter med.

Aftonbladets Peter Kadhammar, tidigare på plats i Niger med ett rätt bra reportage, reste i går omkring i New Orleans för att i ännu en hjärtskärande artikel dokumentera förödelsen och uppleva fasorna. Nog fick han allt han hade önskat - och mer därtill.

I går började en välplanerad evakuering av de katastrofdrabbade storstadsområdena. Utanför New Orleans, vid stadens storflygplats, har militären byggt upp ett fältsjukhus för att ta hand om skadade. Folk måste flygas ut ur stan - men de måste också ha någonstans att ta vägen. Tidigare har man evakuerat de utsatta till stadens stora sportarenor och allmänna byggnader, något som har slutat i kaos och total misär inom ett par dygn. Nu behöver folk ges transporter, boende, svalka, mat och vatten, skydd från kriminella. I tiotusental.

Miljontals människor flydde undan ovädret. Det spekuleras om att tio tusen kan ha omkommit. Hundratusentals har mist allt eller det mesta av sina egendomar - i ett land där den privata egendomen är förutsättningen för mänskligt liv. Åtskilliga miljoner människor (åtminstone de av människorna som inte haft turen att bygga specialdesignade villor på höjderna) har fått sina hem dränkta och sönderslagna.

Det hela är en nationell katastrof, som växer i takt med människornas desperation. Frågar man polisen eller nationalgardet om hjälp blir man bortmotad och får veta att man ska vänta på hjälpen. Folk som saknar pengar, vatten, mat, någonstans att bo och all känsla av säkerhet tar till handgripliga metoder som plundring, rån och stöld. Äta eller ätas är det som gäller. Myndigheterna erbjuder vedergällning med skarpa skott. Staten bekrigar de fattiga man sedan tidigare så hjärligt struntat i.

Situationen i södra delarna av Förenta staterna är knappast ett Guds verk och knappast heller resultatet av Bushs nedskärningar och miljöpolitik. Ändå tycker jag att Michael Moore, i sitt skrämmande humoristiska öppna brev till Bush, sätter fingret på en del rätt viktiga saker:

- Amerikanska myndigheter visste flera dagar i förväg att orkanen skulle slå mot gulfkusten och att skyddet mot naturkatastrofer på flera ställen varit gravt eftersatt. Trots detta lät man inte tvångsevakuera den del av befolkningen som på grund av fattigdom är oförmögen att flytta inåt land för egen maskin. Evakueringsplanerna gick inte längre än till att omfatta den bättre bemedlade medelklassen.

- Dagen efter katastrofen flög Bush till San Diego på västkusten, som ett led i sin semesterperiod, i stället för att engagera sig i den redan då överväldigande katastrofsituation som rådde. Ännu ett tillfälle för Bush att visa hur lätt det är att som nationens starke man bokstavligen vända nödställda ryggen och i stället festa med sina ekonomiska och politiska finansiärer.

- Trupper ur nationalgardet, och ingenjörstrupper speciellt utsedda för den katastrof som man beräknat att just staden New Orleans skulle komma att bli, finns för närvarande - tillsammans med helikoptrar och annan evakueringsutrustning - i Irak och på andra ställen i världen där de "skyddar hemlandet" och "bygger demokrati".

- Inga vita människor har setts på hustaken. Inga vita människor har legat döda på gatorna i dagar. Alla ihoppackade, törstande, utblottade, utsatta och hjälplösa människor i nödens Söder är svarta. Redan innan Katrina levde flera hundra tusen svarta i New Orleans under fattigdomsstrecket. Myndigheternas arbete för de fattiga att skydda sig mot yttre faror och att långsiktigt bli ekonomiskt självförsörjande har konsekvent uteblivit, precis som de neworleanska skyddssystemen mot naturens krafter inte har rustats nog.

Problemen för den tongivande stormakten i världen är stora. Hela ekonomin ger vika, nu när bensinpriset stiger så pass mycket att övrig privat konsumtion stagnerar. De offentliga utgifterna för katastrofen är också en stor påfrestning - det rör sig troligen om tiotals miljarder dollar i utgifter, i ett land där varje cent behövs i den ansträngda offentliga ekonomin.

Dessutom riskerar problemen att dras ut så mycket mer. Frågorna om etnicitet och samhällsstatus är knappast lösta i Förenta staterna. Afroamerikaner är och kommer att fortsätta vara samhällets mest utsatta folkgrupp. Och för oss i omvärlden innebär amerikansk instabilitet en osäkerhet ända ner i var mans plånbok. Ju mer oroligt det blir i den amerikanska södern, desto fler ekonomiska spakar drar mäklarna på den allsmäktiga Marknaden i.

Till syvende och sist är de fattiga afroamerikanernas sak vår. När de drabbas, är det svaga världen över som drar de kortaste stråna. Men så har också Förenta staterna ett av världens mest kompetenta styren.

.................................................o_O.................................................
Bush tröstar sina vita vänner i Biloxi och har koll på läget.