Norrländskt socialistiskt motstånd

Jag skriver om politiska, samhällsorienterade ämnen. Så sök inte sportkommentarer här. Allah är inte akbar. Östersund är världens centrum, Norrland är "nära" och resten räknar jag som ren periferi.

28 januari 2006

Stoppa processen!

När det gäller kärnkraft är jag motståndare ganska mycket av lokalpatriotiska skäl; det riskerar att drabba just mig i längden. Vi har en utveckling i världen som innebär radikalt utbyggd kärnkraftskapacitet inom kort. Uran finns inte i obegränsade mängder, varför priset har mångdubblats. Sverige har några av världens största uranfyndigheter. Ansvarig myndighet, Bergsstaten, delar snällt ut tillstånd till lyriska "entreprenörer" (bolag som har nån rik excentriker i ryggen och en förhoppning om snara, stora börsklipp) att leta upp de största mineralförekomsterna. Jag skrev en insändare om det:

De senaste två åren har priset på uran tredubblats. Möjligheterna att göra grova pengar på uranbrytning har ökat snabbt. Världens befintliga gruvor kan inte producera tillräckligt med uranbränsle för världens alla kärnkraftverk.

Jämtland står inför den mäktiga marknadens efterfrågan på ändlig energi. På ett kanadensiskt gruvprospekteringsföretags hemsida presenterar den verkställande direktören Sverige som ett skafferi som väntar på att inventeras. Sverige, sägs det, har 15 procent av världens uranresurser.

Vad sätter vi emot den framtida rovdriften? Den svenska regeringen ger tillstånd för utländska företag att prospektera och provborra - en verksamhet som syftar till att i Norrland öppna gruvor i utländsk ägo. Det vore dåraktigt att tro att marknaden accepterar ett långvarigt svenskt motstånd mot uranbrytning, nu när miljontals kronor investeras i förberedelser. Med tillstånden att borra efter uranmalm följer också en indirekt acceptans för den miljöfara som uranbrytning innebär.

Norrland har stora naturresurser, som jag tycker att vi ska nyttja och förvalta långsiktigt hållbart - till gagn även för vår region. Framför allt där förnyelsebar energi kan framställas bör staten satsa aktivt, för sysselsättningens och miljöns skull. Men uranbrytningen är, liksom kärnkraften, ett destruktivt projekt och måste stoppas.

Jag vill inte bli hänvisad jobb i en jämtländsk urangruva när jag söker arbete. Jag vill att de ännu oexploaterade ändliga naturtillgångarna ska bevaras. Vi behöver en skärpt lagstiftning och ett totalförbud mot rovjakten på uran.
Hoppas nu att teknokrater som Per Åhlström börjar diskutera det här. Enligt honom är väl jag bara en sån där inskränkt kommunist som vägrar befatta mig med verkligheten - uranet gör ju ingen nytta i jorden!

Uppdatering: ÖP har också publicerat, under "Debatt". Se mer även här.

24 januari 2006

Ny, fräsch agenda!

Om man ska summera den senaste tidens politiska utspel och riktningen på det politiska samtalet så kan man använda sig av uttryck som "fullständigt folkfientligt" och "antidemokratiskt".

Förslag kommer från höger och vänster - det är utredare som vill omgärda ungdomshem med taggtråd, folkpartister som ger samhällsgrupper kollektiv skuld för brottslighet, riksbanksekonomer som snackar bostadsbubbla, säpochefer som förklarar hur de använder andra generationens invandrare och folk i muslimtäta områden som tjallare, ryska oligarker som förespråkar statskupp... Man kan häva ur en aldrig sinande källa av tokigheter.

Det finns flera saker som är farliga med det här. Hela den politiska diskussionen blir märklig. I stället för att diskutera viktiga principiella och ideologiska frågor, tvingas vi in i absurda diskussioner om individens skyldigheter och annat märkligt. Hela samhället polariseras. Extremer som nazism och frireligiös fanatism växer i takt med alltmer udda politiska debatter, precis som motsättningarna mellan de flesta minoriteter och majoriteter gör. Dessutom är det här ännu ett steg framåt för mediernas makt över politiken. Aftonbladet-analyser av Lena Mellin - grundade i helt vrickade antaganden - och säljande rubriker slår snabbt undan den eventuella spjutspets för förändring som politisk organisering, klass mot klass, skulle kunna vara.

Som tur är finns många vettiga människor kvar och kan ge vägledning mitt i eländet. Det är upp till oss alla att se till så de repressiva förändringar som nu aviseras stoppas. Jag tänker skriva en insändare. Det är häftigt. Sen gäller det bara att riva loss en lavin av insändare. Så kanske folk sätter ner foten och agerar.

Kolla här: Genuint feministiskt norrländskt socialistiskt motstånd - endast tillgängligt till och med söndagen den 29 januari!

20 januari 2006

Norrländskt motstånd

För de flesta som såg Fredrik Lindströms andra program om svenska dialekter i SVT är Blattnicksele en obskyr liten håla, långtbortiskogen, där folk är allmänt tröga. Maybe so. (Vad kartföretagen (tjockskallar!) anbelangar spelar stavningen av ortsnamnet heller ingen roll...) Mina hemtrakter! Jag chillade i Kvarnbränna, ett norrländskt stenkast från Blattnicksele tätort, under mina två första år i livet.

Mitt arv från bygden är mitt sävliga sätt, en inre frid och ett hjärtligt hat mot surrande flygfän. I kombination med jamtelagen och den sunda jämtska lokalpatriotismen finner jag inget lämpligare än följande rekommendation:

Alla Sveriges medborgare skulle må bra av en blanduppväxt i a) det inre av Lappland och b) Jämtlands härliga domäner.

Synd bara att Stockholm så framgångsrikt lyckas skövla oss på våra eventuella rikedomar. I dag slickar Sorsele kommun, som Blattnicksele tillhör, röv neråt stockholmstrakten för att få hit gruvbolag, callcenterverksamhet och skogsspekulanter. Det ekonomiskt och politiskt sunda vore förstås att i demokratisk ordning låta myndigheter och lokalbefolkning utveckla näringslivet i inre Norrland. Kanadensiska och ryska företag som nu planerar att göra grova pengar i sina svenska investeringar agerar inte helt olikt utsugande kolonialherrar i det här sammanhanget.

Tyvärr har alla nickedockor i regeringen - även Umeå-renegaten Ibrahim Baylan - mellannamnet Quisling, och låter gärna ansvariga myndigheten Bergsstaten bevilja den av utländska kapitalister överlagda våldtäkten på vår natur. Med ett "Stödområde A" i ekonomisk livegenskap slipper vi se sånt obehagligt som självständigt norrländskt näringsliv och en tro på framtiden bland oss unga norrlänningar.

13 januari 2006

Klasskänsla

Den nya skollagen sitter fast. Miljöpartiet kan inte komma överens med sossarna och vänstern. Ändå står hela skolsystemet inför en ny period av omvälvande förändringar. Inte lite oroad känner jag mig när jag läser rapporter som denna: SOU 2006:1. Enligt utredningen ska kommunerna bolagisera gymnasieskolan. Kommuner som bildar utbildningsföretag med privata aktörer är optimalt, påstås det.

De kan bidra till att stärka samverkan mellan skolan och samhället i övrigt samt till att skapa ökad flexibilitet i skolverksamheten.
För eleverna kan entreprenader dessutom leda till större valfrihet och ökad tillgång till kompetens och modern utrustning. De kan även underlätta individuella utbildningslösningar för enskilda elever och bidra till att utveckla arbets- och undervisningsformerna i skolan.
Jag vet att modeord som "flexibilitet", "entreprenör" och "valfrihet" - gärna av en tillfällighet i kombination med "större", "bättre" och "ökad" - är hippa, i näringslivskretsar.

Vilket får mig att göra en tankemässig avstickare till Meg Tivéus som tidigare var Svenska Spels vd och sen blev styrelseledamot i det privata företag som hon under tiden som chef höll under armarna. Givetvis finns det lönsamma allianser att göra mellan en "driftig" privat sektor och en alltmer ansträngd och ideologiskt utmanad offentlig. Vem som tjänar på vad är en annan femma, likaså vem som förlorar.

Men de i näringslivskretsar hippa orden klingar inte särskilt rent i mina öron. Tvärtom är det en tydlig varningssignal om att någonting är ganska fel. Riksdag och departement rapporterar.

I rikspolitiken har socialdemokraterna och vänsterpartiet försökt driva igenom en ny skollag. En skollag av 2006 som tydligt ger alla barn rätt till en avgiftsfri, rättvis och likvärdig utbildning skulle behövas. Men miljöpartiet och de borgerliga är inte riktigt med. De tycker inte att likvärdigheten är så viktig, till exempel. Centralstyrning av skolan är ju precis den likriktning och enformighet som vi vill bort från, resonerar de.

Borgerlig skolpolitik, med SOU 2006:1 som bärande argument, innebär en ännu sämre uppbyggd skola än den vi har i dag. Betyg i fler steg (större konkurrens elever emellan), mer av privata intressen och mindre ambitioner för socioekonomiskt integrerande utbildning är bara några fräscha förslag för en skola som högern får utforma.

12 januari 2006

Visst går det att ta det tillbaka!

Så sant som det är sagt. Initiativet "Gemensam välfärd" har norska For velferdsstaten som förebild, och samlar främst progressiva delar av fackliga, miljörätts- och sakfrågegrupper. Under paraplyet samlas folk i alla åldrar, från alla delar av samhället, för att försvara och ta tillbaka det som hör alla gemensamt till.

Motståndet mot den antisolidariska enda vägens politik har gett ett visst formellt stöd för det norska folkets välfärdssträvanden. Där drar den mittenvänsterradikala regeringen nu in det ena efter det andra psykotiska borgerliga beslutet. Nu senast har det blivit klart att Norge skiter i EU:s lista över terrororganisationer och följer FN:s i stället. Det är en rätt stark markering, med udden tydligt riktad mot åtminstone EU:s kolonialistiska utrikespolitik. Norge kan på allvar bli de svagas röst i världen de kommande åren. Jag önskar just att man kunde säga detsamma om Sverige...

I Östersund har arbetet för att ta välfärden tillbaka gått dåligt. De lokala fackledarna är trogna naivsossar, som tror att allt bara kan bli bättre eftersom det är dåligt just nu. Bara vi engagerar oss lite mer i EU, menar de, så kommer välfärden på köpet. Det finns mycket att göra för att ställa allt till rätta!

10 januari 2006

Hugg i, husmor!

När Maria Larsson (kd) ställer upp tio favoritförslag till psykvården, tillsammans med sina polare Kristina Axén Olin (m), Kenneth Johansson (c) och Erik Ullenhag (fp), får vi en dos mysig socialkonservatism. Skatterna ska sänkas, det har vi ju kommit överens om, med en sisådär 50 miljarder kronor. Om vi ska klara den skattesänkningen, och det ska vi ju, för vi är fina mänskor, så får folk jobba lite själva med välfärden.

Säg att vi sänker skatterna för företag med 13 miljarder och skatterna för vanligt folk med 37 miljarder. Då finns det en massa pengar över, som folk kan ge till volontärorganisationer.

Det finns massor av hemlösa i socialistdiktaturen Sverige. Så när vi får makten ska vi helt enkelt se till att säga till folk väldigt noga, att de gärna får skänka pengar till Frälsis, stiftelser för hemlösa och så vidare. Inget värmer ju så gott som en hjärtlig gåva från mänska till mänska, eller hur?! Och då tycker vi va, a'hujk, att det vore gött om folk fick göra skatteavdrag på gåvan. Så kunde folk vara ännu godare, va!

Så, i alla fall. Nummer tio: ÅSTADKOM BÄSTA MÖJLIGA RESULTAT, ni frivilliga kämpar!