Norrländskt motstånd

För de flesta som såg Fredrik Lindströms andra program om svenska dialekter i SVT är Blattnicksele en obskyr liten håla, långtbortiskogen, där folk är allmänt tröga. Maybe so. (Vad kartföretagen (tjockskallar!) anbelangar spelar stavningen av ortsnamnet heller ingen roll...) Mina hemtrakter! Jag chillade i Kvarnbränna, ett norrländskt stenkast från Blattnicksele tätort, under mina två första år i livet.

Mitt arv från bygden är mitt sävliga sätt, en inre frid och ett hjärtligt hat mot surrande flygfän. I kombination med jamtelagen och den sunda jämtska lokalpatriotismen finner jag inget lämpligare än följande rekommendation:

Alla Sveriges medborgare skulle må bra av en blanduppväxt i a) det inre av Lappland och b) Jämtlands härliga domäner.

Synd bara att Stockholm så framgångsrikt lyckas skövla oss på våra eventuella rikedomar. I dag slickar Sorsele kommun, som Blattnicksele tillhör, röv neråt stockholmstrakten för att få hit gruvbolag, callcenterverksamhet och skogsspekulanter. Det ekonomiskt och politiskt sunda vore förstås att i demokratisk ordning låta myndigheter och lokalbefolkning utveckla näringslivet i inre Norrland. Kanadensiska och ryska företag som nu planerar att göra grova pengar i sina svenska investeringar agerar inte helt olikt utsugande kolonialherrar i det här sammanhanget.

Tyvärr har alla nickedockor i regeringen - även Umeå-renegaten Ibrahim Baylan - mellannamnet Quisling, och låter gärna ansvariga myndigheten Bergsstaten bevilja den av utländska kapitalister överlagda våldtäkten på vår natur. Med ett "Stödområde A" i ekonomisk livegenskap slipper vi se sånt obehagligt som självständigt norrländskt näringsliv och en tro på framtiden bland oss unga norrlänningar.