Klasskänsla

Den nya skollagen sitter fast. Miljöpartiet kan inte komma överens med sossarna och vänstern. Ändå står hela skolsystemet inför en ny period av omvälvande förändringar. Inte lite oroad känner jag mig när jag läser rapporter som denna: SOU 2006:1. Enligt utredningen ska kommunerna bolagisera gymnasieskolan. Kommuner som bildar utbildningsföretag med privata aktörer är optimalt, påstås det.

De kan bidra till att stärka samverkan mellan skolan och samhället i övrigt samt till att skapa ökad flexibilitet i skolverksamheten.
För eleverna kan entreprenader dessutom leda till större valfrihet och ökad tillgång till kompetens och modern utrustning. De kan även underlätta individuella utbildningslösningar för enskilda elever och bidra till att utveckla arbets- och undervisningsformerna i skolan.

Jag vet att modeord som "flexibilitet", "entreprenör" och "valfrihet" - gärna av en tillfällighet i kombination med "större", "bättre" och "ökad" - är hippa, i näringslivskretsar.

Vilket får mig att göra en tankemässig avstickare till Meg Tivéus som tidigare var Svenska Spels vd och sen blev styrelseledamot i det privata företag som hon under tiden som chef höll under armarna. Givetvis finns det lönsamma allianser att göra mellan en "driftig" privat sektor och en alltmer ansträngd och ideologiskt utmanad offentlig. Vem som tjänar på vad är en annan femma, likaså vem som förlorar.

Men de i näringslivskretsar hippa orden klingar inte särskilt rent i mina öron. Tvärtom är det en tydlig varningssignal om att någonting är ganska fel. Riksdag och departement rapporterar.

I rikspolitiken har socialdemokraterna och vänsterpartiet försökt driva igenom en ny skollag. En skollag av 2006 som tydligt ger alla barn rätt till en avgiftsfri, rättvis och likvärdig utbildning skulle behövas. Men miljöpartiet och de borgerliga är inte riktigt med. De tycker inte att likvärdigheten är så viktig, till exempel. Centralstyrning av skolan är ju precis den likriktning och enformighet som vi vill bort från, resonerar de.

Borgerlig skolpolitik, med SOU 2006:1 som bärande argument, innebär en ännu sämre uppbyggd skola än den vi har i dag. Betyg i fler steg (större konkurrens elever emellan), mer av privata intressen och mindre ambitioner för socioekonomiskt integrerande utbildning är bara några fräscha förslag för en skola som högern får utforma.