Ett halvår sen sist

Det är sex månader sedan jag skrev på den här bloggen senast. Då härjade alliansen om skärpta tag mot facket, om ökad lönekonkurrens och om hårdare tag mot fusket med bidragen. I dag har de lagt i en helt annan växel och säger att det är sossarna som står för allt det dåliga, medan de själva står för allt bra. Vem kommer ihåg att den politik - inte retorik, märk väl - som alliansen har presenterat faktiskt är densamma som högern alltid tidigare har presenterat?

Fortfarande är det makten över kapitalet och rätten till ett värdigt liv som de politiska striderna står, eller bör stå, kring. I sin artikel i söndags skriver Johan Ehrenberg något som alla allmänvänstermänniskor borde lyssna till:

Att rösta mot en borgerlig regering handlar om att bryta en trend av förborgerligande av oss alla. Det är ett rent självförsvar.

Vi kan i svaga ögonblick känna som borgerliga analytiker alltid vill påstå, att alliansen är en frisk fläkt som vill reda ut röran Sverige, men problemet är att deras borgerliga politik faktiskt är genomträngande och vidrig. Valet står inte bara mellan en ledare som vill behålla makten med alla tillgängliga medel och en annan som med lika stor fanatism vill nå makten, utan även mellan vanligt folks rätt till makt i samhället och företagens avhumaniserande krav på konkurrens människor emellan.

Nu handlar det om att försvara sig. Om att ta ställning för den organiserade arbetarklassen. Och sen, efter 17 september, vidare.