Norrländskt socialistiskt motstånd

Jag skriver om politiska, samhällsorienterade ämnen. Så sök inte sportkommentarer här. Allah är inte akbar. Östersund är världens centrum, Norrland är "nära" och resten räknar jag som ren periferi.

28 januari 2006

Stoppa processen!

När det gäller kärnkraft är jag motståndare ganska mycket av lokalpatriotiska skäl; det riskerar att drabba just mig i längden. Vi har en utveckling i världen som innebär radikalt utbyggd kärnkraftskapacitet inom kort. Uran finns inte i obegränsade mängder, varför priset har mångdubblats. Sverige har några av världens största uranfyndigheter. Ansvarig myndighet, Bergsstaten, delar snällt ut tillstånd till lyriska "entreprenörer" (bolag som har nån rik excentriker i ryggen och en förhoppning om snara, stora börsklipp) att leta upp de största mineralförekomsterna. Jag skrev en insändare om det:

De senaste två åren har priset på uran tredubblats. Möjligheterna att göra grova pengar på uranbrytning har ökat snabbt. Världens befintliga gruvor kan inte producera tillräckligt med uranbränsle för världens alla kärnkraftverk.

Jämtland står inför den mäktiga marknadens efterfrågan på ändlig energi. På ett kanadensiskt gruvprospekteringsföretags hemsida presenterar den verkställande direktören Sverige som ett skafferi som väntar på att inventeras. Sverige, sägs det, har 15 procent av världens uranresurser.

Vad sätter vi emot den framtida rovdriften? Den svenska regeringen ger tillstånd för utländska företag att prospektera och provborra - en verksamhet som syftar till att i Norrland öppna gruvor i utländsk ägo. Det vore dåraktigt att tro att marknaden accepterar ett långvarigt svenskt motstånd mot uranbrytning, nu när miljontals kronor investeras i förberedelser. Med tillstånden att borra efter uranmalm följer också en indirekt acceptans för den miljöfara som uranbrytning innebär.

Norrland har stora naturresurser, som jag tycker att vi ska nyttja och förvalta långsiktigt hållbart - till gagn även för vår region. Framför allt där förnyelsebar energi kan framställas bör staten satsa aktivt, för sysselsättningens och miljöns skull. Men uranbrytningen är, liksom kärnkraften, ett destruktivt projekt och måste stoppas.

Jag vill inte bli hänvisad jobb i en jämtländsk urangruva när jag söker arbete. Jag vill att de ännu oexploaterade ändliga naturtillgångarna ska bevaras. Vi behöver en skärpt lagstiftning och ett totalförbud mot rovjakten på uran.
Hoppas nu att teknokrater som Per Åhlström börjar diskutera det här. Enligt honom är väl jag bara en sån där inskränkt kommunist som vägrar befatta mig med verkligheten - uranet gör ju ingen nytta i jorden!

Uppdatering: ÖP har också publicerat, under "Debatt". Se mer även här.